Ängsmarker & tvåbeningar

Under sommarhalvåret betar det kor här. Ängen är kornas #territorium. Ibland händer det att alla korna står på stigen och stirrar på oss tvåbeningar som vågar sig förbi. Då för en stund omskapas kornas territorium och människan blir ett säreget inslag. När de har kalvar blänger de med dödligt allvar.

Men så fort jag, tvåbeningen, har försvunnit, återställs kornas territorium och endast en erfarenhet återstår bland korna och mig. Tiden böljar och vi är snart upptagna med en annan territorialproblematik. Jag vet förstås inte hur efarenheterna ackumuleras i korna, men i mig är varje möte tydligt inskrivet och kategoriserat efter årstid och mode, dvs hur trevligt eller läskigt det var att gå förbi korna beroende på om de hade kalvar bland sig eller ej – jag undviker faktiskt att gå där då. Korna har aldrig gjort några hotfulla rörelser, men blickarna är ibland kallt genomborrande på ett sätt som skulle ha fått Hitchcock att sätta i vrångstrupen.

Hästen och jag

Det varade bara ett fåtal sekunder. Jag fick syn på hästen som rusade runt i hagen – av pur glädje kändes det som. Jag gick närmare för att ta en bild. Hästen kom rusande mot mig och tvärstannade framför mig så nära att mobilskärmen blev immig av hästens andning. Sen rusade den i väg och det är just i det ögonblicket som bilden är tagen. För en kort stund blev vi en mångfald tillsammans. Mångfalden upprätthålls genom fotografiet, mina minnen och förmodligen även hästens minnen. Mångfalder är i ständig nyblivelse. Mångfalder är jag och du och det vi ständigt tillblir. Min hand och min tanke nyskapar i varje ögonblick den mångfald som är jag. Jag ingår ständigt i nya mångfalder genom möten och samtal.

Gränser

Gränser är ofta synvillor. I fotot som är taget på BTH, Campus Karlshamn, är gränsen, horizonten, ca 5 kilometer bort. Det är en gräns som är relativ, baserad på jordens rundning och kamerans höjd över havsytan. Ibland är det svårt att skapa gränser. Ibland skapar vi gränser alltför lättvindligt. Ungfär där fotografen står, men något till vänster, finns en träkonstruktion som liknar en läktare där människor, främst studenter, sitter och drömmer sig bortom sina egna upplevda gränser. De är med i den här bilden som tillfälligt frånvarande delar i en multiplicitet som förenar högskolevärlden med en fysisk plats och egenskaper som gränser och möjligheter.

Om bryggor & återställbarhet

Bryggor är mycket speciella mänskliga fenomen. Bryggor är fasta strukturer, men de påverkar egentligen inte ytan de territorialiserar. En brygga kan monteras ned och ytan de har territorialiserat återställs helt och hållet i materiell bemärkelse. Men för många finns bryggan kvar i minnen, i fotografier, i planritningar ovs. Bryggor skulle kunna sägas ha en extremet hög grad av återställbarhet, dvs att man kan territorialisera ett utrymme, men sedan återställa det tidigare fenomenet med minimal åverkan. Men det som inte kan återställas är de virtuella territorier som bryggan har skapat i minnet hos människor och djur.

Bryggor kan sägas vara temporärt territorialiserande. Exempel på motsatser är kärnvapenkrig och sexuella trakasserier. I dessa fall skapas helt nya territorier som påverkar under livstider. Bryggor är som en utsträckt hand. Handslaget syftar till samförstånd, ett temporärt avtal.

/*

Denna svenska version av fotokortet är ett försök att använda designramverket jag håller på att bygga på http://howtorhizome.com, utan att språket blir allför mättat med begrepp som kräver förkunskaper.

*/

Kulturens blodomlopp

Som liten pojke var fotografier fortfarande något magiskt, särskilt foton som badade i elektriskt ljus. Det var en tid när vi faktiskt använde ordet ”elektriskt” om saker och ting. Idag är det elektriska ljuset kulturens blodomlopp. I teknikens strid om människan har elektriciteten besegrat något i den elektricitetsfria kulturen. Den har tagit över ett territorium som tidigare stryrdes av något annat fenomen, eller möjligtvis ett nätverk av andra fenomen.

I fenomenet ”bilen” håller elektriciteten på att ta över bränslesystemets territorium från bensin och disel. I fotot ovan från 2017 är det förmodligen bensin- eller diseldrivna bilar nere på gatan. År 2027 kommer dessa bilar med största sannolikhet vara elbilar. Bilismen blir kopplad till elektricitetens blodomlopp. Elektriciteten tar över ett av de sista territorier som är kvar på kartan över saknade områden.