Ängsmarker & tvåbeningar

Under sommarhalvåret betar det kor här. Ängen är kornas #territorium. Ibland händer det att alla korna står på stigen och stirrar på oss tvåbeningar som vågar sig förbi. Då för en stund omskapas kornas territorium och människan blir ett säreget inslag. När de har kalvar blänger de med dödligt allvar.

Men så fort jag, tvåbeningen, har försvunnit, återställs kornas territorium och endast en erfarenhet återstår bland korna och mig. Tiden böljar och vi är snart upptagna med en annan territorialproblematik. Jag vet förstås inte hur efarenheterna ackumuleras i korna, men i mig är varje möte tydligt inskrivet och kategoriserat efter årstid och mode, dvs hur trevligt eller läskigt det var att gå förbi korna beroende på om de hade kalvar bland sig eller ej – jag undviker faktiskt att gå där då. Korna har aldrig gjort några hotfulla rörelser, men blickarna är ibland kallt genomborrande på ett sätt som skulle ha fått Hitchcock att sätta i vrångstrupen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *